Om utmaningen med att behålla fokuset på det handgjorda i en tid av social distansering 

Kursen Recycle Design – återbruk går på trettonde året och befinner sig, som de flesta tonåringar, i ett tillfälligt tillstånd av lätt kaos och förvirring. En smärre identitetskris som i det här fallet inte är orsakad av hormoner utan av ett globalt nödläge. Ett läge som vi i och för sig är väl förberedda på intellektuellt då vi under utbildningens alla år granskat samhället och de ohållbara ekonomiska, ekologiska och social system som gör världen så sårbar, men som visar sig ställa oväntade praktiska krav i det dagliga arbetet. Ett stort fokus i våra återbrukskurser är relationen till de fysiska material vi arbetar med i hantverket, hur de känns, beter sig och vad vi gör av dem tillsammans. Vi är vana att arbeta nära varandra, att visa momenten handgripligen, skissa direkt i materialen och finna kraft och inspiration i gemenskapen. 

Sedan mars i år har vi, liksom så många andra, flyttat över mycket verksamhet till digitala plattformar. Hur hålla fast vid vikten av det handgjorda? Hur förmedla invecklade hantverksmoment när alla sitter på olika platser med olika förutsättningar? Det är vår dagliga utmaning och gemensamma lärande, för deltagare, kursledare och gästlärare. 

Då vi har förmånen att ha generösa ytor uppdelade på flera rum har vi ofta haft möjlighet att ha några deltagare åt gången på plats. 

Vid praktiska teknikgenomgångar riggar vi dubbla kameror så både läraren som talar och händerna som arbetar syns i bild.

– Anna-Maria Hillborn

De som arbetar hemifrån följer genomgångar på zoom. Vid praktiska teknikgenomgångar riggar vi dubbla kameror så både läraren som talar och händerna som arbetar syns i bild. För de som befinner sig i klassrummet kan då livesändningen projiceras på storbild så att de kan följa genomgången på behörigt avstånd.

Bokbinderi med återbruksmaterial är ett kärt moment som vi haft i många år, lett av bokbindare Lena Hällzon. I år genomförde hon workshopen hemifrån ateljén. En del av genomgångarna med tekniskt komplicerade moment spelades in så att deltagarna kan titta på dem flera gånger. 

Inför workshopen hade vi förberett bokbinderipaket med verktyg och material som deltagarna hämtat på skolan under säkra former.

Självklart är känslan inte densamma som att vara tillsammans i rummet, klämma och känna på alla fina exempel som Lena brukar ha med sig. Men att det faktiskt fungerar att ha en gästlärare som som befinner sig i en annan stad öppnar för nya tankar och möjligheter även för framtiden, i en förhoppningsvis postpandemisk tid.

En teknik för lagom social distansering vi testade tidigare i höstas under möbeltemat var arbetsrutor à 2×2 meter. Just snickra, bygga om, slipa och måla är väldigt svårt för många att genomföra på distans. Dels för den unika tillgång på material vi har på ReTuna återbruksgalleria, dels av utrymmesskäl i den egna bostaden såklart. MADAM snickeri var på plats, de deltagare som har verkstadsmöjligheter hemma eller hos någon när eller kär följde med på zoom från den stora konferenslokalen på ReTuna. Övriga arbetade i sina rutor, utspridda i 4 rum samt en verkstad. 

När restriktionerna har varit extra skarpa har även vi lärare gjort vårt bästa för att arbeta hemifrån.

Många kreativa och flexibla lösningar på vad som kan tänkas vara ett hemmakontor har utvecklats, anpassade efter vad som ska göras, som till exempel distanskurs i lerklining, redovisning av möbler, teoripass om naturens rättigheter, alternativ julklappsinslagning med mera med mera… En kan använda sovrummet, vardagsrummet, skaparhörnan, promenaden, trädgården, barnens rum…

Det krävs onekligen mycket vilja, innovationslust och påhittighet för att arbeta med praktiska hantverkskurser i denna tid. Med kontinuitet, återkoppling, variation, delande och en tillåtande, förlåtande atmosfär håller vi fast vi vår övertygelse om vikten av görandet. Alldeles särskilt i denna tid av instängdhet behöver vi arbeta extra på allt som ger oss verktyg att påverka vår lilla del av världen. Min övertygelse är att förmågan att göra själv med det material som finns till hands ger kraft och makt. Att kunna tänja på gränserna och finna mening i en begränsad, fysiskt krympt tillvaro i pandemins skugga.◼︎  

Text&foto: Anna-Maria hillborn, Alex Fridunger

Print Friendly, PDF & Email