I replokalen sitter ett glatt gäng som förenats genom musiken. Här stäms fiolerna som också är de som alla får vänta på. Det ska stämmas och det noggrant innan dagens övning sätts igång. 

Skoltidningen har besökt gruppen Finstämt, vilket är en ensemble på 10 glada personer som alla har musiken och glädjen till den senare gemensamt. Vi träffar dem i deras replokal i St:Eskils kyrka i Eskilstuna. Just namnet finstämt är relativt nytt och är sprunget ur att violinisterna är lite omständliga och behöver stämma sina instrument noggrant och till perfektion. Att det blev just namnet Finstämt kom sig av att ensemble-ledaren en gång sa ”fiolerna är klara, nu är det finstämt.” Och sedan dess heter de så. 

Gruppen har funnits sedan deras start omrking sekelskiftet, det låter hiskeligt länge sedan men så länge sedan är det egentligen inte, allt är väl relativt. Det är det senaste sekel och årtusen-skiftet vilket enbart är ett trettiotal år sedan närmare bestämt i slutet av 1990-talet. 

Samtliga ensemble-medlemmar spelade i en större grupp på 70-talet när de lärde känna varandra. Året 1974 för att vara mer exakt. En gemensam känsla av att få spela i en mindre grupp växte sig fram och några få bröt sig i slutet av 90-talet loss från den stora ensemblen som vid tillfället hette Smedbälgarna och startade ”lilla ensemblen”. De övar en gång i veckan klockan 18:30 och det är på torsdagar. 

I nuläget består ensemblen av 10 stycken glada musikanter där inner vi 6 st dragspelare 2 violinister samt en elgitarr och en basgitarr. Ensemblen berättar att det även under åren slutat några och även tillkommit några men de hälsar att fler är välkomna att ansluta. 

Någon ambition att spela utomlands verkar de inte ha när de på frågan om de spelar utomlands eller bara i sverige svarar ” Vi spelar i Eskilstuna med omnejd”. 

”unga människor vill inte spela ihop med oss gamla. De gillar heller inte vår musik.” 

Musiken som de glada musikanterna spelar är enligt dem själva musik som passar deras instrument och den publiken och målgruppen som de vänder sig till vilket oftast är äldre människor. På repertoaren finner vi dragspelsmusik och folkvisor av olika slag t.ex. Taube. De vill helst att det ska vara flerstämmigt. Ensemblen uppger att de även har en sångare i gruppen men det är väldigt sällan sångaren tar till ton så det blir oftast instrumentalt. 

För att det ska vara möjligt för Ensemblen att spela tillsammans på det här viset får gruppen försörjning via ABF men det är endast en liten summa. Den största försörjningen kommer från fans eller intresse-medlemmar till bandet vilka betalar en medlemsavgift till ensemblen. Lokalen som de övar i kostar en del pengar så varje krona räknas och behövs för att kunna hålla liv i den här kultyttringen. Vidare arrangerar de betalda spelningar som också detta behövs för att kunna bekosta lokalhyra och annat. De arrangerar även lotteri som brukar gå av stapeln under deras spelningar. 

När ögat glider över gruppen i replokalen så är det svårt att se någon yngre förmåga, de flesta har några fler jordsnurr i sin ryggsäck än vad som skulle kallas medelålder och när tidningen ställer frågan  till en av medlemmarna om att tidningen sett det så får vi direkt svaret att ”unga människor vill inte spela ihop med oss gamla. De gillar heller inte vår musik.” 

Samarbetet är tydligt då alla arbetar för en gemensam sak och hjälps åt med det som behövs för att få det att fungera. Det är två som delar på ledaruppdraget och leder gruppen musikaliskt och enligt dem själva ”så att det blir kvalitet!”. Själva anser de att de arbetar för den svenska kulturen för just genom att de spelar sin musik för den som vill lyssna. 

Hur tänker då gruppen på alla nya invånare som kommit till Sverige har de någon tanke på hur de kan hjälpa till med integrationen? Några medlemmar i ensemblen har spelat musik på flyktingförläggningar men i övrigt tycker gruppen att det är svårt att få med människor från andra kulturer vare sig med i ensemblen eller att medverka på deras konserter. 

Text,foto&video: Ibrahim Ibrahim Red: Tobias Ehlin  Text&musik: Sven Lindahl ”Mälarö kyrka”