En vän 
 

 Minns du när vi stod där och sjöng
 våra strupar öppnades som stora blommor
 och vi skramlade med bössorna med stöd till Vietnams folk
 många gav oss pengar
 särskilt de fattiga änkorna som lade i sin sista skärv
 gedigna ulstrar vandrade förbi med ogillande ansikten.

 Du kom norrifrån som så många andra
 och arbetade på Scania
 det passade dig dåligt att vistas i fönsterlösa lokaler
 du som hade de mäktiga fjällen och älven i ditt hjärta
 sångerna, orden och teatern i blodet
 våra gemensamma sånger lyfte och seglade ända till Vietnam.

 Vi var unga och en del blev kära i varann
 du drabbades av kärlekssorg
 och kraschade som ett nedskjutet flygplan
 du landade i vår etta där vi delade på det lilla vi hade
 där kröp du in i ett hörn av dig själv
 med huvudet som en härdsmälta.

 Så försvann du norrut och vi undrade hur det gick för dig
 om du blivit hel och fått använda din begåvning
 så många år utan någon kontakt
 men på nätet – plötsligt var du där
 du hade hittat en styråra i livet, en gudstro
 och vi knöt ihop maskorna och gladdes åt att på sätt och vis
 så stod vi där fortfarande tillsammans och sjöng.

– Lena Staaf – tidigare publicerat i Efolket 7 maj, 2021

bild: från Pixabay

Print Friendly, PDF & Email