Ett år har gått, och ytterligare ett läggs till i minnets arkiv. 

Det här året läggs kanske inte till under fliken ”bra år” eller år som börjar med ”wow vad kul!”. 

Snarare läggs det till under fliken”Wow vad fan hände?”. 

Det har varit ett galet år, 

ett år som ställt mycket av det vi känner på ända, 

ett år som fått oss att fundera över vår tillvaro, 

ett år som synliggjort svagheter och styrkor med vårt samhälle. 

Ett år som fått oss att fundera på vad som faktiskt betyder något; för oss, som individer. 

Det har inte varit optimalt för många deltagare att studera hemifrån. Har man inte valt distansstudier så har man gjort ett val att få vara i skolan och få ta del av andras erfarenheter kunskaper och att socialisera sig. 

Ni har min fulla förståelse, och jag tror jag talar för mina kollegor när jag säger ”vi ser er, vi har saknat att få dela dagarna med er deltagare och kollegor, vi har saknat att få utbyta tankar och idéer på ett avslappnat vis. 

Jag önskar att jag kunde säga att nu är det över, nu kan vi återigen träffas otvunget och dela fantastiska samtal med varandra. Utbyta tankar och idéer och lära oss något nytt om oss själva. Riktigt så är det inte. 

Vi står, likt en väntande resenär kvar i kön på livets perrong och lystrar till stinsens ljudliga smått myndiga stämma ”håll ut, det är lite fix kvar”. Otåligt trampar vi på stället och vill först in i skolans kupé som är fylld av värme och vänner och vi vill, vi vill. 

Jag vet…

Jag vet hur ni känner, för själv har det varit smärtsamt att inte få dela klassrummet med mina deltagare

Jag vet…

Håll ut.

Ett år har gått, 

och ytterligare ett år av skoltidningen läggs till arkivet, ett lyckat år för tidningen. Vi har haft många duktiga medarbetare som hjälpt till att få tidningen dit den är idag. 

Tidningen har på ett år gått från att vara en papperstidning till att bli digital, en riktigt botox

Tidningar har  hade under folkhögskolans dag haft ett lyckat samarbete med många duktiga skribenter

Tidningen har under året fått nya medarbetare i sin famn

I tider då krafter i samhället kämpar emot folkbildningen, känns det extra viktigt att arbeta med skoltidningen, journalistik är en av demokratins grundpelare. 

Det är viktigt att vi tar plats, att vi syns och att vi hörs.

Min förhoppning är att flera vill ansluta sig och engagera sig i att skapa tidningen kommande läsår, även ni som nu lämnar skolan men inte riktigt vill lämna folkhögskolevärlden. Var med och bidra ändå, vi kommer få kul…jag lovar! 

Jag vill tacka er för ert slit med de texter och intressanta samtal och funderingar ni bidragit med!

Jag vill tacka er för att ni öppnat ögonen på mig och fått mig att utvecklas

Jag vill tacka er, för era insatser är jag evigt tacksam, ni är guld!

Jag lyfter på hatten och bugar mig djupt mot marken och säger 

Tack!  

Slutligen 

Till alla er som gjort att året, trots allt, inte enbart inneburit pest och pina —vilket är alla, ni har på ett eller annat sätt förgyllt tillvaron.

Till alla er som slutar, och nu lämnar oss 

Tack för den här tiden 

Nu är det dags för er att se er om efter annat

Ut och ta världen med storm 

Glöm aldrig 

att ni är starka

Glöm aldrig 

att ni kan 

Glöm aldrig 

er tid på folkis

En sak är säker

Jag kommer inte glömma 

era leenden

de fantastiska möten ni bjudit mig på 

allt ni lärt mig 

På återseende! 

/Tobias

Print Friendly, PDF & Email

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *