Fängelsecellen du befinner dig i är gammal, mossa växer på stenväggarna och golvet är täckt av vatten som droppar från taket. Väntandes på dödens famn, slutet på “Age of fire”, kommer din tid på “The Undead asylum” till ett plötsligt slut. Oscar, en riddare och precis som du odöd, ger dig en nyckel till den rostiga dörr som står mellan dig och friheten. Vägen genom mörka gångar och raserade rum tar dig till din vän som, till skillnad från dig, fallit offer för dom många faror som finns. Med sina sista andetag ber Oscar dig att slutföra hans uppdrag, det ingen odöd har lyckats med före dig, ring “The Bells of Awakening” och bara då “The fate of the undead thou shalt know”.

 

Dark souls släpptes för tio år sedan och har blivit till något av en kultklassiker inom spelvärlden. Världen, personerna i den och dom fantastiska vyerna har fångat in folk och det har hyllats av många som ett av dom bästa spelen någonsin. Ryktet som har byggts upp under åren, om hur spelet är extremt svårt och “bara omtyckt på grund av svårighetsgraden, har tyvärr överskuggat mycket av vad som gör spelet fantastiskt. Dark souls bär på många mystiska idéer och tankar, en gemenskap på flera miljoner människor försöker än idag tyda och hitta nya saker i dess värld.

Världen är mästerfullt skapat där allt har betydelse. Platser är ihopkopplade på ett sätt som du först märker, och blir förbryllad av, när du tar dig någonstans. Det skapar en vilja hos spelaren att utforska, hitta nya platser och vägar vilket kan hjälpa dom på deras resa.

Dark souls presenterar dig med frihet, mer frihet än vad som finns i många andra spel. Du kan välja att hjälpa en person eller skada dom, vilket i sin tur har sina oförutsedda konsekvenser. En man du räddar från säker död kanske kommer tillbaka senare, vad du då inser är att denna mannen mött ett ännu värre öde. Inget är svart eller vitt, vad du tror är rätt att göra kan visa sig katastrofalt.

På din resa kommer du även stöta på ett flertal svåra bossar. Alla är designade på olika sätt, med sina egna stilar, motivationer och attacker. Valet av strategi är ditt, många bossar kan du hoppa över. Berättelsen du följer kan även den bli ignorerad men du har också valet att ta reda på mer. Den presenteras genom kryptiska dialoger och beskrivningar av föremål. Detta tvingar spelaren till att tänka abstrakt och tolka det som sägs. Det finns inget “rätt” sätt att spela Dark souls utan det är upp till dig.

Dark souls blir ofta kritiserat för att vara “för svårt”, många kritiker menar att det bara är populärt på grund av dess extrema svårighetsgrad. Medan din första gång onekligen kommer att vara utmanande så finns det inget som säger att den måste vara det. Spelet straffar den som är oförberedd, nonchalant och inte lär sig av sina misstag medan det belönar spelaren som är nyfiken, utforskar och experimenterar, med olika taktiker eller utrustning. Hinder som först uppfattas omöjliga visar sig sen, efter din egen utveckling, vara passerbara. Det är upp till dig som spelare att klara av spelet, din motivation och uthållighet sätts på prov. Dom som hävdar att spelet helt enkelt är för svårt har missat stor del av vad spelet försöker visa och säga dig.

Dark souls presenterar en utmaning som är obekväm när du först möter den. Vid flera punkter kommer du ångra att du startade spelet, vilja stanna upp och sluta. Att stanna i den ofarliga cellen spelet startar i är enklast, men då accepterar du misslyckandet och låter ditt liv gå. Genom att utmana dig själv inser du vad du själv är kapabel till, dom hinder som först var omöjliga lyckades du ta dig förbi. Din egen förmåga är så mycket mer än vad du själv tror.

När man äntligen klarat av spelet förväntar man sig ett slut, en episk avslutning, men ingenting händer. Det lämnas vagt och upp till dig, som spelare, att tyda. Efter sluttexterna så börjar en bekant scen spelas på skärmen, du är tillbaka i cellen där allt började. “New game plus” har börjat, vilket är samma spel men lite svårare. Det finns inget riktigt slut för dig utan allt börjar om igen. Detta kan kopplas till myten om Sisyfos, att vi, i vår hybris, trodde att vi hade någon betydelse när vi klarade av alla dom hinder spelet presenterad för oss. Spelaren lämnas till att själv finna mening i spelet, nya utmaningar och äventyr för att tillföra mening. Precis som Sisyfos rullar stenen, vi spelar igenom spelet, är våra liv utan värde och mening. Det är upp till oss själva att finna en mening i en obetydlig existen och själva välja och tro på att vi har ett värde.

Dark souls, anses av många, som ett av dom bästa spelen någonsin skapade. Atmosfären, utmaningen och berättelsen finns det få andra spel som kan mäta sig med. En helt ny genre av spel, “Souls like”, har skapats efter dom spel som finns i “Souls”- serien; Dark souls och det som kom tidigare, Deamon Souls (2009), la grunden för en serie av spel som tänjer på gränserna och suddar ut linjen mellan konst och spel.

Text: Erik Hansson Foto: https://twitter.com/darksoulsgame och https://en.bandainamcoent.eu/dark-souls/news/new-screenshots-dark-souls-remastered