Tobias Ehlin
Disco Elysium är en feberdröm av händelser och tankeväckande dialoger som drar in dig i staden Revachol. En cynisk kritik av ett flertal ideologier som trots sin komik håller sig grundad och genomtänkt. Det tar dig på en resa som detektiv genom en värld där du inte bara behöver utreda mord utan filosofiska och ideologiska frågor samt vad spelet i sig själv faktiskt handlar om.
Stirrandes in i ett mörker möts du av en röst, reptil-likt pratar den med dig om saker som låter bekant men samtidigt oförståeligt. En våg av delirium sköljs över spelaren som blivit transporterad till en plats utan tid och rum. Det är bara du och rösten, lugnt försöker den att få spelaren att stanna och trots den uppenbara illviljan i rösten finner vi den behaglig. Som en varm filt i vintermörkret skyddar mannens ord mot den kalla och hårda verkligheten. De första minuterna av Disco Elysium bjuder på högklassig dialog, något som är konstant genom spelets gång då berättelsen och världen målar upp sig i konversationerna du har. Karaktärerna inger aldrig känslan av att vara där för spelaren utan de har sitt eget liv, vad de berättar agerar som ett fönster in i världen av Revachol.
Disco Elysium adopterar den klassiska rpg-genren där tärningskast bestämmer resultatet av dina handlingar. Chansen att lyckas med dessa kast är upp till vad du har valt att spendera dina “skill points” på. Vad som skiljer spelet från många andra inom dess slag är att det inte finns någon optimal formula. Om du offrar intellekt för styrka kan detta visas i dina konversationer, att istället gå för intellekt kan leda till att din karaktär får en hjärtattack efter att han sträckt sig för snabbt. Tärningskastets konstanta roll skapar en känsla av spänning då man aldrig kan vara säker på följden. Att misslyckas behöver inte vara negativt, ofta kan dessa försök leda till roliga eller bättre händelser. Ett smart sätt att motivera spelarna till att fortsätta spela även om allt inte går enligt planen. Man måste dock vara försiktig, ett miserabelt kast kan leda till din karaktärs död efter att ha råkat hoppa baklänges in i en stackars gammal dam i rullstol, allt i ett försök att undvika hotellnotan.
Förutom de vanliga attributen intellekt, psyke, fysik och motorik så erbjuder Disco Elysium ett urval av ett flertal andra skickligheter du kan välja att lära dig. Dessa är ganska vaga om vad de faktiskt gör eller ger dig varav många av dem överlappar. Utan mycket till förklaring så har namn som “Inland empire” och “Esprit de Corps” ingen mening för oss, bitar av kunskap du redan innan måste ha för kunna sätta ihop betydelsen. På detta sätt tvingar Disco Elysium oss att ta rollen som en detektiv, både i och utanför spelet.
Disco Elysium håller inte tillbaka utan levererar en brutal och ärlig värld som, trots sin absurditet, har många likheter till vår egna. En kaotisk blandning av passion, filosofi, ideologi och vardagliga problem som tillsammans skapar ett intressant och fantastiskt spel.
Text: Erik Hansson