Något har hänt, vi har det fantastiskt bra men många mår dåligt. Medellivslängd, allmän levnadsstandard och psykisk ohälsa har över tid ökat samtidigt. Ändå fortsätter vi i västvärlden att bortse ifrån det uppenbara; att hastigheten i samhällsbygget vi skapat faktiskt gör oss sjuka.

 

Den franske filosofen och teknologihistorikern Paul Virilio (1932 – 2018) beskrev vår tid med sitt begrepp dromokrati , hastighetens tidevarv. (efter grekiskans dromeus, löpare) Hans medieforskning sätter fingret på flera intressanta dimensioner relaterade till hastighet. Som ung pojke upplevde han nazisternas majoffensiv 1940, på ett ögonblick hade tyska trupper nått västra Frankrike. Blitzkrieg var ett faktum och grunden i den tyska krigsmaskinens succé var just hastighet. Virilios analytiska teori beskriver acceleration som en viktig underliggande orsak till flera samhällsförändringar och historiska förlopp. Samhällets infrastruktur rör sig idag allt snabbare och med informationsteknikens hjälp kastas vi mellan hopp och förtvivlan. Det som tidigare var en fast punkt blir ogripbart och konstant undflyende. Det är en form av tunnelseende, ju snabbare man rör sig desto längre fram måste man fästa blicken. Samtidigt förlorar vi den perifera synförmågan. Det är lätt att bli fartblind hör man ibland som ett konstaterande, det menar jag gäller i högsta grad i dagens samhälle. 

I den här texten försöker jag, med hjälp av Virilio, resonera om hastighet. Det är en viktig och ofta förbisedd komponent i det moderna samhället. Sällan eller aldrig talas det om att något skulle kunna ske långsammare, istället premieras fart och tekniska experiment som ska hjälpa oss att flytta fram positionerna. Det är svårt eller näst intill omöjligt att hitta en saklig diskussion om hur hastighet och effektiviseringar påverkar oss, på ett emotionellt plan. Snabbare uppkopplingar, höghastighetståg och Just-in-Time transporter marknadsförs med hastighetens inneboende lockelse och logik.

Effektivitetsivern smyger sig in a varje vrå av den moderna samhällskonstruktionen. Vi är helt upptagna med att producera varor och tjänster i allt snabbare takt, all teknik som skulle befria oss från löneslaveriet och förenkla tillvaron har istället krympt tidsfönstret och kalendrarna är fulltecknade för veckor, kanske månader framåt. Varför?
Med ökad produktivitet och stigande inkomster ökar också begäret att skaffa fler saker. Dessa saker ackumulerar tid när de ska användas och underhållas, det är ofrånkomligt. Är det den här utvecklingen som motiverar den konstanta hastighetsökningen? Vanligtvis betraktar vi konsumtion som ett ögonblicksverk medan det i själva verket innebär resursutnyttjande och tidsallokering.(allokering=reservation)

Var och en får avgöra, kan det finnas något lockande i själva hastighetsökningen, i försvinnandet? I datorskärmens bleka sken kan vi flytta oss mellan olika världar och kanske återuppstå i det virtuella rummet som en avatar, representationer av olika personligheter utan någon identitet. För att lösas upp behöver vi en transportör, ofta i form av något nytt tekniskt hjälpmedel. Med gensaxen vill vi förflytta oss från det ofullkomliga till det förfinade, slutgiltiga. Men den “fullkomliga” människan vet vi inget om. Subjektet försvinner tillsammans med ett musklick, det digitala rummet blir ett omedelbart nu, nära och abstrakt på samma gång. “Här” förlorar sin betydelse.

Hur blev det såhär? Hastighet går att spåra långt tillbaka i historien, den industriella revolutionen är nog den vändpunkt där fart blir en helt avgörande faktor för succé eller misslyckande. Häst och vagn ersätts med automobil. De äldre ångdrivna tågen klarade hastigheter på 50-70 km/h, att jämföra med dagens höghastighetståg som klarar 200 – 400 km/h. Flygteknik, radio, TV och internet kortar avstånd på ett närmast mirakulöst sätt. Teknisk utveckling tillsammans med någon outtalad önskan om att hela tiden färdas snabbare har gjort den här utvecklingen möjlig. 

Varför behöver det gå så fort, vad är det vi är på väg till som gör att själva resan ständigt måste förkortas? Själv finner jag tjusning i att susa fram på en cykel i skogen, det är en typ av hastighet som berusar. Ibland är det frestande och en smula förföriskt att trycka på gasen i en motorstark bil. Fortfarande rör det sig om ganska blygsamma hastigheter om man jämför med dagens ultrasnabba höghastighetståg och flyg. Hastighet påverkar oss på flera plan, utan att vi tänker speciellt på det. Hastighet påverkar även beslutsfattande, om det avsätts mindre tid till olika frågor blir resultatet kanske också mindre noggranna överväganden. Det är konstigt att detta fenomen inte diskuteras mer som en del av samhällsutvecklingen.

Virilio skrev vidare att dromokratin hänger ihop med vår tids besatthet av framsteg. Teknikoptimism  är en ny religion där vi förväntas tillbe olika techentreprenörer, Elon Musk, Jeff Bezos och Richard Branson är med sina fantasiprojekt bra exempel. Många problem förväntas finna lösning med hjälp av nya appar och artificiell intelligens förväntas på något märkligt sätt överskrida den mänskliga kapaciteten. Kommer detta innebära att vi kan arbeta mindre? Högst tveksamt. Dyrkandet av dessa tekniksprång tränger undan långsamhet och andlig utveckling. Virilio menar att ett syfte som konstant pekar mot förbättring och förfining har blivit en sorts totalitarism, är du inte beredd att kliva på snabbtåget är du hopplöst förlorad. Han beskriver även hur en inneboende olycka finns i själva teknologin, för varje framsteg vi gör ökar också risken för att något ska fallera. En fara med den här självgenererande hastighetsutvecklingen är att det mänskliga medvetandet tas över av tekniken.

I sin forskning återkommer Virilio ofta till hur historiens progression mäts genom hastighet, framförallt inom krig och snabbheten i olika vapensystem. Med dagens kärnvapenmissiler och hypersonicrobotar upphävs avstånd och begränsning i det fysiska rummet. Militären har historiskt agerat som en överlägsen, snabbrörlig härskare i direkt kontrast till en helt underlägsen bondeklass. Klasskamp och politisk övertygelse kan kopplas ihop med hastigheten i det rådande samhällsklimatet. I Virilios värld finner vi också den virtuella superstaden, “hypercity”, informationssamhället har möjliggjort konstruktionen. I denna ultramoderna stad är allt möjligt på en och samma gång, informationsflödet är oändligt och accelerationen ständigt närvarande. Tekniken är allrådande, allt övervakat och detaljplanerat. Allt hänger på tillgången på energi som driver de komplexa systemen.  Den här dystopiska berättelsen möjliggör även en generell olycka; den kan äga rum överallt samtidigt, en sorts simultant katastrofscenario. 

Erbjuder då Virilio någon lösning? Ja, han talar om en form av motståndsrörelse i tre definierade steg. Först gäller det att återerövra språket, sedan den andre och till sist världen. Talet och skriften är det som gör människan till människa, vi måste förfina och fördjupa samtalet. På många håll pratas det en hel del men det sägs väldigt lite, det är min personliga reflektion. Återerövringen av den andre menar Virilio är ett sätt att motverka utveckling av ökad individualitet och splittring av familjekonstruktionen. Den blir ett hot mot själva grundutvecklingen. Samtalet och interaktionen mellan individer och i familjer är det som kan bära oss fram till förändring. Till sist världen, föreställningarna om rymdfärder och liv på andra håll i universum är fascinerande och berikande, problemet menar han är att det relativiserar synen på planeten, på jordens roll och livet som vi känner det. Paul Virilio är en klarsynt och skarp tänkare, hans teorier är delvis unika och klargör viktiga, ofta förbisedda resonemang om sakernas tillstånd. 

/Dan Eriksson

Källförteckning:

https://www.scb.se/hitta-statistik/sverige-i-siffror/manniskorna-i-sverige/medellivslangd-i-sverige/ 

https://www.scb.se/hitta-statistik/artiklar/2017/Samre-psykisk-halsa-bland-unga-i-Sverige-an-i-ovriga-Norden/ 

https://www.folkhalsomyndigheten.se/folkhalsorapportering-statistik/tolkad-rapportering/folkhalsans-utveckling/resultat/halsa/medellivslangd/ 

https://sverigesradio.se/avsnitt/paul-virilio-om-hoghastighetssamhallet 

https://lakartidningen.se/klinik-och-vetenskap-1/kommentar/2018/08/medellivslangden-okar-inte-lika-mycket-langre/ 

https://vadardepression.se/psykiatrins-historia-sverige-och-mentalsjukhusens-historia-fran-helgeandshus-till-oppenvard/

https://www.norstedts.se/bok/9789175680729/den-rastlosa-valfardsmanniskan 

https://www.rymdstyrelsen.se/upptack-rymden/bloggen/2021/1/hogtflygande-ambitioner/ 

https://www.svd.se/a/wAxQAP/svd-tech-brief-elon-musk-vill-bygga-rival-till-chat-gpt

https://www.bloginnovazione.it/sv/hyperloop-av-elon-moskus/516/ 

https://www.adlibris.com/se/bok/forsvinnandets-estetik-9789173746113

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *