1921 blev Sverige en demokrati då även kvinnor fick rösträtt. Det skulle ta inte mindre än hundra år tills vi fick vår första kvinnliga statsminister och det var endast under en kort period. Socialdemokraterna har bara haft två kvinnliga partiledare under sin existens. Bland börsnoterade företag, alltså företag med stort ekonomiskt inflytande, är bara 2,4 procent kvinnor. Inom utbildningsområdet är endast var tredje professor kvinna, konstigt nog, eftersom kvinnor som studerar på universitet och högskolor utgör mer än 60 procent. Dödligt våld inom nära relation som är den mest extrema formen av ojämställdhet visar att det är 15 kvinnor i snitt per år som dödas och noll män. Det finns även andra typer av övergrepp som kvinnor och flickor utsätts för, så som könsstympning och äktenskapstvång. 

 

Mot bakgrund av detta kan konstateras att det finns mer att göra för att kvinnor ska ha samma politiska makt, ekonomiska inflytande, rätt till högre utbildning och rätten att bestämma över sina kroppar. 

 

Det har trots allt gått framåt, i alla fall tills nu. Viktiga reformer som betald föräldraledighet 1955, rätten till fri abort 1975, våldtäkt inom äktenskapet kriminaliseras 1965 och kvinnokonventionen antas av FN 1979. Men, det är viktigt att komma ihåg att dessa rättigheter inte bara kom till av sig självt. Utan tidigare generationers feminister hade vi som lever idag kanske vare sig haft rösträtt, rätt att utbilda oss eller ens haft rätt att skriva detta! Det är saker vår generation tar för givet. Men vad händer om ingen för kampen vidare mot ett jämställt samhälle? 

 

De senaste undersökningarna visar dessvärre att jämställdheten gått bakåt i Sverige. Konservativa krafter bland unga har ökat och unga män söker sig till toxiska “mansklubbar” för att hitta “sin manlighet” med löften om en bättre framtid. Det är ett bevis i sig att samhället och den politik som idag förs inte har lyckats. Den sviker inte bara kvinnor utan även män och visar att  jämställdhetsarbetet är viktigt för oss alla och när det stannar av går vi bakåt i utvecklingen. Jämställdhetsarbete är viktigt och en friskfaktor för hela samhället, för oss alla individer i det. Men vi måste plocka upp stafettpinnen nu för än är vi inte i mål. Ett samhälle där kvinnor begränsas är inte ett modernt progressivt demokratiskt samhälle. 

 

Det finns saker som vi alla kan göra. Det kan handla om att inte acceptera sexistiska och förminskande kommentarer, att kvinnor representeras i samma utsträckning som män, att kvinnors röster också får höras. Idag är det Internationella kvinnodagen och därför tycker vi att det är på sin plats att hylla några kvinnor som har betytt mycket för utvecklingen i Sverige och som är viktiga aktörer i Sveriges historia. Ada Nilsson, Honorine Hermelin, Kerstin Hesselgren, Siri Derkert, Elisabeth Tamm och Elin Wägner är några. Vet du inte vilka dessa är? Ta då en titt på utställningen utanför cafét. 

 

Vi önskar dig en tänkvärd dag!

//Johanna, Oskar, Noah, Andi i Släggan



Ett svar på ”Vi måste plocka upp stafettpinnen nu! ”

  1. Superbra text! I dessa tider krävs det att vi fortsätter kampen för jämlikhet, vi kan inte, vi får inte sätta oss till ro och tro att allt är bra.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *